hjärntumör...igen.blogg.se

För varje operation blir det svårare att få hjärnhinnan att läka. Läkare som opererat mig, totalt fyra gånger, sa att få min hjärnhinna hel är som att laga en plastpåse med tejp. 

2018 hände något i skallen. Då jag ansträngde mig började det pirra i tinningen och till och från blev det svullet vid tinning och kindben. Det kändes som att det läckte hjärnvätska, att hjärnhinnan gått sönder- igen.

Den gjorde det en månad efter första operationen 2011. Steg upp på morgonen, hörde och kände hur det kluckade. Vickade jag på skallen blev det en vätskefylld ”boll” i tinningen. Det resulterade i en till operation en månad efter den som gjorts i juni 2011.

Så illa var det inte nu men det kom ofta så jag kontaktade min läkare, en för mig ny sådan, i Umeå.
Jag fick åka dit för undersökning, fyra timmar på buss, 30 min surr med läkaren, 4 timmar buss hem. Naturligtvis var det ingen svullnad då jag kom dit, hade länge suttit stilla på en buss så ansträngningen var noll.
Detta var första gången jag fick se bild på hur min skalle ser ut. Det är otroligt hur det idag kan visas på röntgen, från alla möjliga vinklar och vrår, bilden snurrade, den delades så vi även såg den på insidan av skallbenet.
Under samtalet med läkaren nämndes operation som alternativ. Det ville jag inte så jag tackade nej och sa att jag ska vara i stillhet och försöka att inte anstränga mig och hoppas att det läker. Det gjorde det! Det tog ett tag men pirrandet i tinningen försvann vartefter.

Testade att ha skallen lindad/buff som blir ett tryck över tinningen. En rekommendation från läkare och det var ganska skönt att ha vid ansträngning, kändes lite då jag tog i och då slutade jag att göra just det så trycket lättade. Snart blir det att laga/stänga hinnan en femte gång

Undra om det kan vara bättre att använda superlim istället för tejp denna gång? Jag ska föreslå det!
// Helena