/
sjukdom /
Kontaktannons
Med operationen då vet jag att risken finns att jag tappar talet. Läkaren som jag träffade senast sa att talet kan komma tillbaka när svullnaden lagt sig men det vet man inte. Man kan också träna upp talet igen. Det andra som det är stor risk för är att jag tappar rörelsen i högerarmen.
-Ja men är det så farligt då? frågar jag ofta mig själv
Hmm…svår fråga.
Blir det så att om talet försvinner och det är tyst då jag försöker få fram ljud och det inte märks att jag försöker säga något eller blir det som att jag ”pratar” som någon som varit med om en stroke eller är utvecklingsstörd och har problem med att höras.. Det är stor skillnad på de olika talsvårigheterna men vilket som skulle göra så att jag inte kan fortsätta med Viktväkteriet och det vill jag verkligen inte! Då tappar jag en stor del av det jag älskar att hålla på med och då försvinner ytterligare en del av mig med talet.
Om det händer då måste jag lära mig teckenspråk.
Jag får väl gå en kurs, tänkte jag, kanske ska börja redan nu så jag är förberedd.
Min mamma sa när vi pratade om detta:
-Då måste vi lära oss teckenspråk allihop.
Ja visst fan, dem jag ska prata med som också ska kunna konversera tillbaka…
MEN hur ska jag kunna göra teckenspråket med bara en hand om högerarmen
Nåja högerarmen då:
Jag gick ut till hagen en dag då Patrik stod och oljade in nya vindskyddet och provade måla med min vänsterarm. Inte så tokigt faktiskt, Man tränar upp musklerna så det löser sig nog.
Äta med vänsterhanden då? Ja so what? Om jag inte kan det då kanske jag går ner i vikt för att jag missar munnen och det är bara positivt för mig.
Rida då? Ja men det måste väl finnas handikapptävlingar i dressyr häruppe i norr också? Om jag är den enda startande då? Ja då vinner jag ju och får med mig den gulblåa första prisrosetten hem direkt =)
Alternativet före operation.
Ja det är att operera in en pacemaker. Nej det är inte hjärtat det är fel på men det kallas det. Den ska göra så att när den känner att anfall är på gång ska det skickas någon slags signal till hjärnan så ska anfallet utebli eller i alla fall minskas. Opereras in vid nyckelbenet och sladdar fästs uppåt någonstans i huvudet. Men det är bara 5 % som blir helt anfallsfria med detta och andra får minskat antal anfall.
Satt en dag, då jag bestämt mig för att inte opereras i huvudet, och kollade upp saker om detta alternativ.
Dels kan man bli hes, jag är inte säker på om det ”bara” är då den skickar ut signaler som gör att anfallen uteblir eller om det är en bestående sak.
Hes röst kan väl låta lite sexigt eller? Undrar om jag ska testa på Patrik någon kväll och se om han gillar att ha en hes fru.
Men en annan biverkning är att man får hjärtstillestånd. Jaha…vad säger man om detta då? Tror jag inte säger något alls.
Sedan vet jag med säkerhet att chansen att få min hjärnhinna att läka efter operationen är väldigt, väldigt liten då min läkare sa att det är som att försöka en platspåse hel med tejp. Det blir det femte lagningsförsöket på mig…
Silvertejp tack!
Ja jag får väl genomföra det som behövs… eller inte.
Tur att jag har Patrik annars skulle nog min framtida kontaktannons se ut som följer:
Finnes: Högerarmsförlamad, handikappryttarinna på snart 44år, stum eller i bästa fall med hes sexig röst som kan få hjärtstillestånd då och då trots inopererad pacemaker. Klarar sig bäst med silvertejp för att få vardagen att gå ihop.
Gillar även lugna hemmakvällar.
Sökes: En man i sina bästa dagar, med ett fördelaktigt utseende som väger upp sin kvinnas brister, som älskar tystnaden och gillar att prata utan att någon avbryter och som gillar att mysa i soffan.
/Helena
