/ Hälsa /

Solen upp och solen ner.

Var hos pappa fredag till lördag och när Patrik och Alexander kom och hämtade mig vid 18 tiden på lördag sken pappa upp som en sol då han såg Alexander. Pappa blev så glad och sa någonting till honom, som jag nu inte kommer ihåg men gjorde att jag blev så glad inombords. Att han kände igen honom och sken upp.
Söndagen hade löpt på som de två dagarna.
Ringde Berit idag på förmiddagen och fick då veta att han inte ätit eller druckit något alls idag. Han sover bara.
Det känns så sorgligt. Min pappa har alltid sagt att han inte vill bli liggandes som ett paket. (ja, vem vill det) Men det är just det han får göra nu. Hans demens gör att han inte kommer ihåg mycket men hur vet vi om och hur medveten han är om hans situation? Vi vet var det är på väg men just nu man måste inse det då är det så sorgligt och svårt att ta in. Jag vill att min pappa ska finnas jämt och för alltid.

Åker nog dit morgon vid lunch och stannar till onsdag så länge jag kan för VV på onsdag kväll och så dit igen torsdag morgon och stannar så länge, länge, länge…

/Helena