/ sjukhus /

Tyst som i graven från Umeå.



Ja tiden den går och brevet har ännu inte kommit. 
För en och en halv vecka lyfte jag luren och försökte ringa rätt avdelning på rätt tid för att få veta mer.
Neurokirurgmottagningen, Neuromottagning, Neurologiskavdelning, Operationssamordnare- kan låta självklart men det vet man aldrig.
Jag fick ringa runt lite men till slut fick jag veta att skallbenet som tillverkas i Göteborg måste vara helt klart och ska ha kommit till Umeå innan jag får tiden. De törs inte chansa nu i Coronatider då det varit och är många sjuka av personalen. Förståndig såklart men först sas det att 2 v innan det skulle vara klart skulle jag få tiden så när skallbenet skulle vara klart skulle jag opereras ett par dagar efteråt. Kanske jag uppfattade det fel eller så var det läkaren som inte riktigt hade koll då det inte är de som har hand om det.
Det är fortfarande med en blandning av vånda och något annat jag väntar på posten. Vet att varje dag som går kommer det dock närmare.
Jag vill ha det gjort men jag vill inte göra det...hmm.
Tanken om att de inte ens skickat iväg röntgenbilderna för underlag till tillverkningen finns, de finns de som är mer akut än jag och det får man förstå men då ska inte läkaren prata om tiden då det ska göras om det inte blir så.

Dock är vi snart klara med nya WW-lokalen i Luleå som var målet men det finns andra saker som jag ska göra framöver och som chansen att kunna göra minskar ju mer tid det går.


Jag behöver klippa mig! Men då jag får en "gratis klippning" i Umeå känns det onödigt att betala 560 kr för att göra det nu då tiden kommer och rakningen sker två veckor senare.😅
Jag vill kunna gå på Lena Philipsson i Luleå den 3-e april som vi har biljetter till.
Jag vill orka åka på en WW-utbildning i slutet på april.
Jag ska vara med på Siccas fölning. (inte annat än se på, Elin ska ta min roll som fölmorska)
Jag ska orka vara med och måla huset innan sommarflytt till stugan.
Jag ska orka vara med och göra sommarhagarna.
Jag ska orka vara med och bygga utebox i stugan inför Florrans fölning.

Som jag sagt förr, det gäller att ta en dag i taget även om jag just nu skulle "vilja" hoppa fram till den dagen då det redan är gjort.

// Helena