/
sjukhus /
Jag är inte starkare än någon annan.
Jag får ofta höra att jag är stark men jag vill säga att jag hanterar säkert inte detta bättre än vad någon annan skulle göra. Jag väljer, och har alltid från första gången tumören visade sig, pratat öppet om det. Jag är säker på att andra som är i liknande situationer, är lika starka även om de väljer att hålla det för sig själv. Jag tycker att man "väljer" om man lägger sig ned och låter det runt om en tynga ned sig eller om man fortsätter i den mån kroppen klarar av det och hålla igång. Det var en som för många år sedan sa:
-Du pratar om det som andra pratar om skoskav.
Ja så kanske det är, för det är vardag för mig och inget som går att komma undan.
Skoskav skulle visa sig med lätt haltande gång och då frågar men vad som hänt.
När jag träffar någon som frågar
-Hej, hur är det med dig? Då kan jag inte säga:
-Jo tack det är jättebra.
Jag säger lite hur det är och det inkluderar lite av det som pågår och komma skall.
Det är sanningen för mig.
-Du pratar om det som andra pratar om skoskav.
Ja så kanske det är, för det är vardag för mig och inget som går att komma undan.
Skoskav skulle visa sig med lätt haltande gång och då frågar men vad som hänt.
När jag träffar någon som frågar
-Hej, hur är det med dig? Då kan jag inte säga:
-Jo tack det är jättebra.
Jag säger lite hur det är och det inkluderar lite av det som pågår och komma skall.
Det är sanningen för mig.
Det otroligt jobbigt och tårarna kommer säkert att komma då jag ser dörren till neurokirurgavdelningen, den dörr som visar sig varje kväll jag släcker lampan och ska sova, men jag försöker vara stark att ”hålla mig” tills jag ska dit.
Tidigare har jag tackat nej då sjuksköterskan kommer tidigt, tidigt på morgonen samma morgon som operationen ska göras och frågar om jag vill ha något lugnande. I år kommer jag vilja ha ALLT jag kan få kvällen innan. För varje operation blir minnet av smärtan då jag vaknar, och de närmaste dagarna efter, större. Det går inte att beskriva, det är något jag inte önskar någon. Man sover såklart bort mycket tid och morfindosen är hög men jag skulle hellre ha ont i skallen och av en riktig, riktig illa bakfylla som man ofta blir av med efter en pizza, vätska, värktabletter och några timmar i soffläge.
En trygghet efter operationen är att Patrik sitter vid sängkanten då jag återkommer till verkligheten. Han ser då jag vaknar, han kan snabbt säga till personalen om jag behöver kräkas eller få påfyllning av morfinet.
Kommer han att få det nu? Sätter Covid stopp för besök?
Ja det återstår att se.
// Helena
Tidigare har jag tackat nej då sjuksköterskan kommer tidigt, tidigt på morgonen samma morgon som operationen ska göras och frågar om jag vill ha något lugnande. I år kommer jag vilja ha ALLT jag kan få kvällen innan. För varje operation blir minnet av smärtan då jag vaknar, och de närmaste dagarna efter, större. Det går inte att beskriva, det är något jag inte önskar någon. Man sover såklart bort mycket tid och morfindosen är hög men jag skulle hellre ha ont i skallen och av en riktig, riktig illa bakfylla som man ofta blir av med efter en pizza, vätska, värktabletter och några timmar i soffläge.
En trygghet efter operationen är att Patrik sitter vid sängkanten då jag återkommer till verkligheten. Han ser då jag vaknar, han kan snabbt säga till personalen om jag behöver kräkas eller få påfyllning av morfinet.
Kommer han att få det nu? Sätter Covid stopp för besök?
Ja det återstår att se.
// Helena