/
sjukdom /
Länge sedan jag skrev
Jag har tänkt att jag har bloggen för att jag skulle skriva av mig om det som hänt och händer på grund av min hjärntumör och har så gjort men nu vet jag inte så mycket mer vad som kommer att hända. Jag har såklart inte skrivit om allt som har hänt i den historia som varit med de tidigare tumörerna men det känns inte aktuellt idag då jag bara väntar på svar på det som ska hända snart.
Jag har varit i Umeå och väntar på besked på vad som kommer att hända. Det känns ovisst att inte veta hur resten av sommaren kommer att bli, hur resten av året kommer att bli, om vi kan boka någon utlandssemester i år som vi brukar göra och åka på under hösten, kan jag planera in träningar och tävlingar med hästen under hösten, kan jag och Patrik åka till Stockholm på en teaterhelg under sen hösten/vintern som vi brukar göra, kan vi boka en några dagar i Stockholm med familj och kompisar i juli? Frågetecknen är många och jag får inte svar av mig själv utan bara av mina läkare i Umeå och jag kom på att det är av den anledningen jag inte skrivit.
Jag vill inte tänka på det. Jag vill må bra som jag gör i dag då medicinen tar bort nästan alla anfall. Jag vill göra det som är aktuellt idag, Skolavslutningar, betessläpp för hästarna, kalas för dottern, hälsa på min pappa som bor på ett demensboende, vara med familjen utan en massa bekymmer (annat än det som finns i alla familjer i vardagen=) )
Jag kom hem från Umeå den 28-maj och har efter det stängt av tankarna på vad som ska hända. Jag vet att det kommer att ta ett bra tag att få svar. Semestrar har börjat, det är inte akut för mig, det är de som behöver få hjälp snabbare än jag och att det är så pass allvarligt att det är inga snabba beslut som ska tas av dessa läkare i Umeå.
Nu har jag fått veta att den 18-e juni kommer min neurokirurg och en av Sveriges främsta läkare/docent på detta område, att ta sig an mitt fall och bestämma vad som ska göras.
När det beskedet kommer, då kommer jag säkert känna att jag vill skriva av mig mer. Positivt som negativ för att få ur mig allt som bubblar inom mig.
Så på det hela,
ju mindre jag skriver, desto bättre mår jag just för stunden och ju mer jag skriver desto mer finns det att bearbeta.
/Helena
Hoppas av hela mitt hjärta att allt kommer att gå bra för dig och du får göra allt det vad du känner för med familj och vänner! Kram