/ Hälsa /

Stark eller svag

Jag älskar värme. Jag gillar inte vintern. Jag fryser lätt och borde uppskatta värmen MEN nu är det lite väl varmt. Blåsten som vi har runt huset på vår gård det är inte ofta vi tackar för den men nu gör vi det. Hästarna fick igår stå inne i stallet några timmar mitt på dagen istället för i hagarna för det är lite för varmt även för dem. De har såklart vindskydd att stå i så de får skugga men som de flyktdjur de är gör de inte det i första hand. Svårt att orka något i denna värme så jag sitter faktiskt inne nu och skriver, vill inte ens sitta i uterummet

I fredags var det en fest för gamla ridhästtokiga tjejer från Luleå Ridklubb där jag tillbringade all ledig tid fram till -92 då jag flyttade till Stockholm.
Jag ville gå men jag "tordes" inte då tanken om att jag skulle få anfall där kändes mindre frestande. Och tur jag inte åkte dit. 3 anfall efter varandra kom det då jag låg i soffan och vi såg på film. Hemma gör det inte så mycket för familjen vet vad som händer och det blir inte så stort ståhej runt det hela.
Det var en sak som var lite otäckt. Det var att i ett av anfallen försökte jag lyfta på huvudet. Det gick inte! Det var som att det vägde ett ton. Jag provade tre eller fyra gånger samtidigt som tårarna rann nerför kinderna och andningen gjorde som den ville och resten av kroppen bara låg där. När det var klart och kroppen slappnade av blir man trött och musklerna i kroppen slappnar av som aldrig förr.
Igår kom det några känningar igen så jag kan tyvärr inte säga att anfallen är borta. Det hade jag helst vilja säga till läkaren i morgon. Jag försöker hitta bra lösningar på min ”situation” och en sak jag snabbt ska säga är att jag kan höja medicinen ännu mer. Högre dos eller fler olika tabletter kanske gör det bättre. Nu jobbar inte den läkaren med medicinering men försöka kan man ju alltid.
Inatt har jag sovit jättedåligt. Kunde inte somna för tankarna maler om hur det ska bli. Varje gång jag vaknade var funderingarna där igen.
Hur ska vi kunna komma hem imorgon och berätta vad som sagts och berätta till barnen utan att göra dem oroliga igen? Nu känns det som att det lagt sig lite eftersom det var 2 månader sedan jag var i Umeå senast men nu kommer nog oron tillbaka.

Dags att stålsätta mot det värsta så kan det bara bli bättre om det inte är så dåligt som jag trott.

/Helena