/ EEG /

"Pacemaker" för att minska anfall

I fredags fick jag besök av en kompis, som såklart, är en hästmänniska. Jättetrevligt att surra om allt och ingenting. Hästar så klart, kollade runt på hästarna som är hemma just nu och hennes vovve försökte få igång våran Kiwi men hon är svårtflörtad att busa. När Sara skulle åka hem gick vi en sväng bakom huset med hundar som skulle pinka. Vände om och gick mot hennes bil som skulle ta henne tillbaka till Luleå. Vi hade just stannat vid bilen och då kände jag att nu kommer det. Och tyvärr hade jag rätt, anfallet kom.
Det var ett tag sedan jag hade ett så pass stort anfall även om muskerna inte helt spelade mig ett spratt. Så trist att det händer och speciellt när det händer då andra än familjen är där. Anledningen till det är att det är nog värre för dem att se än för mig då jag har anfallen.

Vaknade och satt och åt frukost på altanen med hästhagar och ängar runt om oss. Gick in och hämtade tevatten och även kaffekannan till Patrik. Jag kände att jag var obalanserad och sa, då jag kom ut, att jag kände mig inte så bra. Satte mig och så kom det ett anfall igen. Inte ett lika stort som på fredagskvällen men dock. När det just hade klingat av ringde Sara för att höra hur fredagskvällen hade avlöpt, men krafterna för att prata fann sinte där just då så Patrik fick ta samtalet.
Jag skulle gå och rida Janus men det blev Patrik som hamnade på Janus rygg denna dag..
Det är saker som dessa som jag måste ta med i tankarna, på om det är ok att ha det som det är idag eller om en operation är att föredra. Känns som att något anfall ett par gånger i veckan jämfört med risken att tappa talet och/eller rörelsen i höger arm känns ganska enkelt.


Ett alternativ till operation är att sätta in en så kallad pacemaker. Den opereras in under huden kring nyckelbenet el under/i armhålan.
Basen för djup hjärnstimulering är en implanterad dosa. Dosan avger elektriska impulser till en bestämd del av hjärnan.
Genom att stimulera detta område får man en bättre kontroll över de ”elektriska kretsar” i hjärnan som orsakar de epileptiska anfallen. När det är ett anfall på gång då skickar den ”något” till epilepsiområdet och man slipper anfallen. Man blir inte frisk och slipper anfallen men man får mindre anfall. 5% av de som har en sådan blir helt utan anfall vilket känns lite lite för att prova.
Läkaren som jag träffade senast i Umeå, Magnus Olivecrona, sa att han vill inte bara göra saker bättre han vill göra saker bra. Han nämnde denna metod som ett alternativ men inget han rekommenderar i första hand då det inte tar bort hela eländet.
Idag kom jag i alla fall mig upp på Janus och fick det bästa passet sedan i juni innan betessläppet.
Tänk vad ett ridpass kan göra för själen.
Haft ett litet leende på läpparna resten av dagen tack vare detta.