Framför mig ligger pappa i sängen. Han andas lugnt nu. Han har nyss fått medicin som gjorde att han inte skulle ha ont. Han var spänd, orolig och missnöjd. Han svarar inte på något, om han har ont vet vi inte men antagandet var tydligen rätt för nu är han avslappnad. Han sov hela gårdagen utan att äta eller dricka. Likadant idag till ca 16.30 då han vaknade och åt lite och drack ca 2dl saft. När han fortfarande var vaken satte jag mig i fåtöljen bredvid sängen och han såg mig inte. Han hade ögonen öppna men det är inte samma blick som han hade i förrgår. Idag är ögonen glansigare, tittar på ingenting, ut i luften. Efter ett tag ställde jag mig upp bredvid hans säng igen. Jag sa:-Hej pappa.Han tittade upp, rakt i mina ögon med en klar blick, höjde sakta, sakta hans högra arm och förde handen mot mitt ansikte och strök mig på kinden. Lite gör mycket för hjärtat. Bilden är en skissade bild på pappa i ung ålder som hänger på hans rum.
Kram till dig <3