/
Allmänt /
Krampanfall igen.
I förrgår skrev jag ett lååååångt inlägg men glömmer man trycka på spara knappen då är det borta...så jag försöker igen.
I fredags var jag till ridhuset och red ett superbra pass på Janus. Jag var så nöjd över mig själv men ångrade att jag inte ridit lika bra på tävlingen förra helgen. När jag var klar träffade jag en bekant som frågade hur jag mådde:
-Jag mår bra, svarade jag. Skönt att slippa ha barnvakt då jag nu varit anfallsfri en-två veckor. Det känns friare. Det skulle jag inte sagt.
Då vi kom från ridskolan efter Elins lektion bestämde vi att åka och hämta pizza och även handla mat lite till Umeåresan som skulle skett igår lördag. Barnen skulle på skyttetävling och jag skulle följa med dom, Patrik skulle till Skellefteå hela dagen och farmor skulle passa vovven. Patrik släppte av oss vid Ica och åkte vidare till pizzerian och jag och barnen gick in och handlade. Det blev lite från salladbaren till lördagslunchen och även lördagsgodis(som barnen dock inte får äta av förrän dom skjutit klart då sockret lätt gör att man darrar) och lite annat som alltid behövs. Vi kom till kassan, Elin ville ha Ica och betalkortet för hon tycker det är så kul att få dra dom och slå koden. Hon fixade det och när hon höll på kände jag...nu kommer det, jag får ett epilepsianfall. Jag kände att det inte var ett mindre utan ett större som snabbt eskalerade. Jag gick förbi Elin, tittade på Alexander som stod och skulle börja packa varorna, sa snabbt till honom:
-Hjälp mig att sätta mig.
Han hjälpte mig till en bänk en bit från kassorna och där satte jag mig och min andning ändrades på en gång och tårarna började rinna. Jag gömde ansiktet i händerna och kände hur anfallet snabbt stegrade. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände sedan mer än att jag tappade kontollen på mig själv.
-Hej Helena, du har haft ett krampanfall och är i ambulansen, sa en kille som satt framåtlutad över mig där jag låg på båren i ambulansen. Vi var redan på väg till akuten då. Egentligen finns det inget att göra då anfallet avslutats men bra att kolla upp att man inte slagit sig eller något hänt med hjärtat.
-Jag mår bra, svarade jag. Skönt att slippa ha barnvakt då jag nu varit anfallsfri en-två veckor. Det känns friare. Det skulle jag inte sagt.
Då vi kom från ridskolan efter Elins lektion bestämde vi att åka och hämta pizza och även handla mat lite till Umeåresan som skulle skett igår lördag. Barnen skulle på skyttetävling och jag skulle följa med dom, Patrik skulle till Skellefteå hela dagen och farmor skulle passa vovven. Patrik släppte av oss vid Ica och åkte vidare till pizzerian och jag och barnen gick in och handlade. Det blev lite från salladbaren till lördagslunchen och även lördagsgodis(som barnen dock inte får äta av förrän dom skjutit klart då sockret lätt gör att man darrar) och lite annat som alltid behövs. Vi kom till kassan, Elin ville ha Ica och betalkortet för hon tycker det är så kul att få dra dom och slå koden. Hon fixade det och när hon höll på kände jag...nu kommer det, jag får ett epilepsianfall. Jag kände att det inte var ett mindre utan ett större som snabbt eskalerade. Jag gick förbi Elin, tittade på Alexander som stod och skulle börja packa varorna, sa snabbt till honom:
-Hjälp mig att sätta mig.
Han hjälpte mig till en bänk en bit från kassorna och där satte jag mig och min andning ändrades på en gång och tårarna började rinna. Jag gömde ansiktet i händerna och kände hur anfallet snabbt stegrade. Jag kommer inte riktigt ihåg vad som hände sedan mer än att jag tappade kontollen på mig själv.
-Hej Helena, du har haft ett krampanfall och är i ambulansen, sa en kille som satt framåtlutad över mig där jag låg på båren i ambulansen. Vi var redan på väg till akuten då. Egentligen finns det inget att göra då anfallet avslutats men bra att kolla upp att man inte slagit sig eller något hänt med hjärtat.
Jag hade tydligen bett Alexander att ringa Patrik som just kommit utanför Ica.
-Skyndade dig in, mamma får ett anfall. sa Alex snabbt till honom.
Patrik kom in och Alexander ringde ambulansen.
När jag fick ett ep-anfall på hästen i skogen hade jag ropat:
-Nej, nej, nej och sen stöp jag i backen.
Nu var det samma sak. Jag skrek högre och högre och utbrast:
-Nej, Patrik, nej, nej.
Jag vet inte varför det kommer, för jag är inte rädd eller ens medveten om vad jag gör eller vad jag säger.
Han hade följt med mig ner mot golvet på Ica för att hålla hans hand under mitt huvud.
Jag hade landat ganska mjukt så det var ingen fara med att ramla ner. Elin blev ledsen såklart och höll sig en bit därifrån och för Alexander var det första gången han såg ett krampanfall så det är klart att det var läskigt för dom.
Elin sa senare p åkvällen då jag kommit hem:
-Mamma du såg lite knäpp ut där du låg för dina armar stod rakt ut åt sidan och du dreglade.
Jag kan inte säga emot henne, jag vet ju inte hur det ser ut.
Patrik sa att jag också rullar med ögonen så ögonvitorna syns under anfallet som håller på 2-3minuter.
Till er som vet att det tidigare sas att man ska stoppa in något i munnen på den som får krampepilepsianfall så att man inte ska bita sönder tungan och läpparna- DET ÄR FEL!
Man ska inte stoppa in någonting alls. Tunga och läppar läker bättre och fortare än vad det går att få tänder och käkarna hela igen.
Ser du denna logga på någon som du ser behöver hjälp någonstans då är det epilepsi den drabbats av.
Patrik frågade mig igår om han skulle filma nästa gång det händer för att jag ska få se hur jag ser ut och jag svarade att om tillfälle ges så fram med kameran bara =)
-Skyndade dig in, mamma får ett anfall. sa Alex snabbt till honom.
Patrik kom in och Alexander ringde ambulansen.
När jag fick ett ep-anfall på hästen i skogen hade jag ropat:
-Nej, nej, nej och sen stöp jag i backen.
Nu var det samma sak. Jag skrek högre och högre och utbrast:
-Nej, Patrik, nej, nej.
Jag vet inte varför det kommer, för jag är inte rädd eller ens medveten om vad jag gör eller vad jag säger.
Han hade följt med mig ner mot golvet på Ica för att hålla hans hand under mitt huvud.
Jag hade landat ganska mjukt så det var ingen fara med att ramla ner. Elin blev ledsen såklart och höll sig en bit därifrån och för Alexander var det första gången han såg ett krampanfall så det är klart att det var läskigt för dom.
Elin sa senare p åkvällen då jag kommit hem:
-Mamma du såg lite knäpp ut där du låg för dina armar stod rakt ut åt sidan och du dreglade.
Jag kan inte säga emot henne, jag vet ju inte hur det ser ut.
Patrik sa att jag också rullar med ögonen så ögonvitorna syns under anfallet som håller på 2-3minuter.
Till er som vet att det tidigare sas att man ska stoppa in något i munnen på den som får krampepilepsianfall så att man inte ska bita sönder tungan och läpparna- DET ÄR FEL!
Man ska inte stoppa in någonting alls. Tunga och läppar läker bättre och fortare än vad det går att få tänder och käkarna hela igen.
Ser du denna logga på någon som du ser behöver hjälp någonstans då är det epilepsi den drabbats av.
Patrik frågade mig igår om han skulle filma nästa gång det händer för att jag ska få se hur jag ser ut och jag svarade att om tillfälle ges så fram med kameran bara =)
Ambulansen kom och jag vaknade först då vi lämnat Ica på väg mot Sunderby sjukhus. Som vanligt otroligt trevlig personal i ambulanserna som tryggt berättar vad som hänt, var man är och vad som komma skall. Antalet gånger jag åkt ambulans har jag totalt tappat räkningen på, då det varit allt från allvarliga ridolyckor till ryggskott hemma, men alltid trevlig gullig personal som får en att slappna av.
Jag var inte så länge på akuten men de kollade EKG, tog lite blodtryck, blodprover och liknande och tyckte att jag skulle stanna över natten. Det tyckte inte jag så jag åkte hem med Patrik och Elin som kommit dit för att se hur jag mådde samt att ge mig en övernattningsväska (Patrik kan det där med vilken väska det ska vara och vad som bör packas i den, då det har hänt många gånger under åren att han fått packa och komma med en sån).
Alexander var hemma och tog emot mig (oss) med öppna armar och resten av kvällen tillbringades vilandes i soffan. Nu hoppas jag att ryggvärken som jag fick när jag krampade försvinner och känningarna av flera anfall avtar. Ska också maila en läkare i Umeå om att detta har hänt och hoppas få telefontiden tidigarelagd.
Hoppas få några lugna dagar framöver för det är jobbigt att ha det hängandes som ett ok att det kan explodera i huvudet när som helst.
Jag var inte så länge på akuten men de kollade EKG, tog lite blodtryck, blodprover och liknande och tyckte att jag skulle stanna över natten. Det tyckte inte jag så jag åkte hem med Patrik och Elin som kommit dit för att se hur jag mådde samt att ge mig en övernattningsväska (Patrik kan det där med vilken väska det ska vara och vad som bör packas i den, då det har hänt många gånger under åren att han fått packa och komma med en sån).
Alexander var hemma och tog emot mig (oss) med öppna armar och resten av kvällen tillbringades vilandes i soffan. Nu hoppas jag att ryggvärken som jag fick när jag krampade försvinner och känningarna av flera anfall avtar. Ska också maila en läkare i Umeå om att detta har hänt och hoppas få telefontiden tidigarelagd.
Hoppas få några lugna dagar framöver för det är jobbigt att ha det hängandes som ett ok att det kan explodera i huvudet när som helst.
God natt på er där ute =)
/ Helena
/ Helena
Puuhhh Helena vännen, vad ni får stå ut med allihopa. Jättebra att du är rak o ärlig med barnen. Det blir bara konstigt att "släta över" sånt här...
Håller tummarna för en EP fri påsk och mycket sol. Ta det lugnt och njut!
Kram