hjärntumör...igen.blogg.se

Under ett dygn kan det variera mycket i vädret.
Sol
Regn

Hagel

Snö

Vindstilla

Blåst

Klarblå himmel

Grått och mulet

Idag har det hittills varit nästan allt detta. Aprilväder kallas det.

Men vad ska jag kallas mina känslor som förändras mycket idag?

Vaknade trött som en klubbad säl. Varför då?

Jo, för att fölvaka tär på krafterna men det är kul på ett sätt ändå för det underbara som ska komma.
Lisa (Queen Elisabeth som hon heter på riktigt) ska snart ha föl. Hon är beräknad till Valborgsmässoafton, imorgon alltså, men har nu alla tecken på att den lilla/e kan komma när  som helst. Sen om fölisen väljer att ligga kvar där inne i värmen förstår man ju då vi redan idag fått ha alla dessa olika väderlekar =)
Vi har kamera i stallet och jag har datorn där jag ser filmen vid sängen. Kollar den minst en gång i halvtimmen på natten och har den nu framför mig hela tiden. Blir stressad däremellan för att jag är rädd att jag ska missa att klockan ringer nästa gång så knappt kan somna om på de 30 minuterna. Ifjol fick vi vara med på en av våra fölningar och vill du se den finns den på denna länk.
https://www.youtube.com/watch?v=ECOJdwMCtRg&list=UU-a-X7v2jrVz7AU6VccFPYg

Det var otroligt att få vara med om detta då hästar ofta fölar själva och nattetid så det händer inte så ofta men detta skedde på kvällen vid 18-19 tiden så vi hade tur.
Den trötta känslan är blandad med förväntansfull, spännande, glada, pirriga känslor inför det som Lisa ska göra.

Tyvärr blandas dessa känslor med sorgsna känslor då vi nu sagt att vi ska ringa till veterinären och be dom skiva intyget till försäkringsbolaget om Tures skada. Han har ont, blir inte bättre utan tvärtom och nu har vi, tillsammans med olika veterinärer, gjort det vi har kunnat...och lite till. Han ska få springa vidare på de evigt gröna ängarna men att bestämma detta över en vacker, fin häst som jag föll pladask för, som direkt blev min ögonsten, underbar med sina fina, snälla ögon det är något man inte vill vara med om.

Ännu mer känslor finns det i mig idag.
Samtalet. Idag klockan 13:30 ska jag sitta beredd för att det då snart ska ringa från Umeå.
Att få höra presentationen då jag svarat:
-Hej Helena detta är neurolog xxxx från Umeå. Jag  har tillsammans med mina kollegor xxxx och xxxx pratat och vi har gått igenom alla dina journaler och dina röntgenbilder och vi har kommit fram till xxxx.
Bra att få veta men vad vill jag veta?
Att jag nu ska läggas in för undersökningar i antalet veckor för att de måste se vad vi senare kan göra på operationsbordet.
eller
att de kan inget göra för mig utan jag får fortsätta äta mina mediciner och så hoppas vi att jag inte blir sämre.
eller
att det jag har är inget farligt utan det går över av sig själv snart.
Det sista är önsketänkande men nåt som finns i tankarna det med.

Igår fick jag blommor av en av de underbara viktväktarmedlemmarna i Luleå och tänk vad en vacker bukett kan göra en glad. En av de känslor jag gillar att ha =)

 

/ Helena