/ Allmänt /

Fläskläpp på mig och Elin

Operationen juni skedde en tisdag. Patrik var med mig då jag vaknade på íntensiven på eftermiddagen och satt och höll min hand i flera timmar. Även om jag mest sov bort tiden, förutom då jag vaknade och behövde påfyllning med smärtlindring i stora doser och kräktes, så känns det ändå väldigt bra att veta att någon sitter där med en. Hans dagar var säkert väldigt långtråkiga då man inte får ha på mobiltelefoner, för att ringa eller för att surfa,  i de rum som det ligger patienter uppkopplade i olika apparater. Han stannade till torsdag och åkte då hem till barnen som var hemma med mormor och farmor.
Den 10-e juni var det skolavslutning och jag missade den. Inte roligt att missa men vi hade inget val. Det var en riktigt, riktigt varm period, ca +30 g varm och de som var på skolavslutningen denna dag höll på att tuppa av på grund av värmen. Själv låg jag de få vakna stunder jag hade just då och slängde blickar på ett fönster med en neddragen persienn som stängde värmen ute.

Vårt föl Lilja hade då blivit några veckor och Elin var såklart gärna och ofta där och pussade på henne. Men ett litet föl är hastig i sina rörelser och hips vips krockade Liljas huvud med Elins huvud och fläskläpp och blåtira på Elin var ett faktum. Dagen efter kom dom och hälsade på mig i Umeå, då såg vi nästan likadana ut. Mörbultade i ansiktet båda två =)
Det var nog lite av en chock för barnen att se mig ligga där. Jag hade skallen i bandage, vänstra ögat kunde jag knappt öppna, vänstra sidan av ansiktet var väldigt svullet, jag låg i ett rum med en massa blinkande apparater och sladdar, personal där hela tiden, en påse med kiss hängde på sängen i en slang som kom från mig under täcket, en droppställning och en massa annat konstigt.
Alexander kom fram till mig och frågade:
-Mamma, känner du igen mig?
Det var hans största rädsla att mitt minne hade förstörts,  och jag förstår honom. Tänk att träffa sin mamma som varit ifrån en ett tag och så helt plötsligt kommer hon inte ihåg vem man är. Men det gjorde jag och är såklart evigt tacksam för det.
Min mamma, Patrik och barnen hade åkt från Boden på morgonen och efter ett tag på sjukhuset var dom såklart hungriga och de skulle gå ner och äta i sjukhusrestaurangen. Och jag skulle följa med!!! Visst, det vara bara 4 dagar sedan min operation men hur jobbigt kan det vara? Jag skulle ju bli nerkörd i rullstol och lite folk var det i farten då det var lördag så det kunde inte vara så jobbigt.
Maten beställdes till familjen, jag skulle inte ha något, min matlust var lika med noll och dom väntade på maten och då.....orkade jag inte mer. Vad hade jag blivit trött av? Åka rullstol ner med hiss utan att röra en fena? Titta och se saker, känna dofter och höra andra saker än de som sker inne på avdelningen? Ja tydligen för nu gav jag upp och Patrik fick köra upp mig till avdelningen och min säng igen.
Innan de begav sig hemåt igen kom dom upp en sväng till och sa hejdå och deras besök gjorde det lättare att stanna kvar där många dagar till.
Det var långtråkigt på sitt sätt men ändå rullade tiden på. Egen tv vid sängen som helt plötsligt kunde byta kanal eller slås av eller få hög volym, för att någon av de andra tre riktade fjärrkontrollen mot sin tv =). En dag skrev jag på Facebook att om någon hade lite att göra så fungerade posten även till min avdelning och så skrev jag adressen dit.
Dagen efter kom det in en sköterska med famnen full med post. Hon sa och skrattade:
-Jag har aldrig vart med om att någon som legat här har fått så här mycket post.
Det var allt från vykort på kungafamiljen, godis, en bok, brev och många fina hälsningar. Den dagen låg jag i sängen med ett leende på läpparna.
Tänk vad någon kan göra någon annan glad =)

/Helena
 
 
Anfall / EEG / akuten / cholesteatom / epilepsi / hjärntumör / operation
#1 / / Marlene:

Smart drag! Post är alltid kul att få :-)

Svar: =)
Helena Bergström

#2 / / coffeeandcupcake.blogg.se:

De är tur de finns nära o kära när de blir jobbigt och när de händer saker i livet som inte är roliga... :/ Hoppas du får en bra påsk :)

Svar: Tack snälla. Hoppas du haft en bra påsk du med =)
Helena Bergström

#3 / / Åsa:


ush, fällde några tårar när jag läste "mamma, känner du igen mig"..
Hoppas allt blir bra

Svar: Tack =)
Helena Bergström